I förra veckan besökte vår ledarskribent, Anna Herdy, Vänsterpartiet i Norrköping för att prata om vad som hänt i Grekland och hur framtiden ter sig för vänstern i Europa.
I morgon, tisdagen den 10 februari besöker Anna Vänsterpartiet Hammarby Skarpnäck (se FB-event här) och pratar om Grekland och måndagen den 16 februari åker Anna till Örebro och vänsterparti-föreningen där. Den 22 februari finns chansen att lyssna till föredraget i Hallunda, hos Vänsterpartiet Botkyrka.
Vill du också ha besök i din förening, maila red@flamman.se, så återkommer vi. Det kostar bara reseersättning och ett litet bidrag till tidningens framtida satsningar. Hör av er, så kan vi diskutera detaljerna.
Den nya grekiska vänsterregeringen har nu existerat i knappt en vecka. Mycket har hänt efter Flammans pressläggning (som sker på tisdagar) och därför så finns det ett behov av att reflektera över Syrizas val av koalitionspartner, vilka de första reformer regeringen har flaggat för och chanserna för att komma någonstans i förhandlingarna med Trojkan.
Efter att ha läst min långa ledare (som du hittar här) om Grekland, framtiden för de radikala partierna i Europa och några tips till vänstern här hemma i Sverige, fick jag höra av Stig-Björn Ljungren att den svenska vänstern inte har förstått något av Greklands problem.
Svensk vänster är sekulära kristna. Se här, inte ett ord om att bygga en icke-korrupt grekisk statsapparat: http://t.co/hdg4HiDbBD
Beviset för ovannämnda var enligt Ljungren att jag inte berörde hur lösningarna ser ut i min ledare. (Han har själv bloggat om detta här.) Jag förklarade att det naturligtvis inte finns plats att nämna allt i en ledare, och att jag valde att skriva ur ett bredare europeiskt perspektiv, men att jag skulle svara senare på det som är Ljungens kritik mot den svenska vänsterns reaktion på valvinsten för Syriza. Så det kommer här.
a) Bygga landet genom skatter
Grekland har många problem, och ett av dem har varit de hårda krav på nedskärningar och privatiseringar som lagts på dem av den så kallade Trojkan. Vad nedskärningarna har gjort med Grekland har varit att fort riva något som tar betydligt mycket längre tid att bygga upp igen. Men för att kunna bygga upp en ekonomi och en ”ren” statsapparat behövs det mer än skuldavskrivningar och nya Marshallplaner. Greklands nya regering måste skapa en större skattebas. Det är lättare sagt än gjort i ett land där gemene grek upplever att staten nu tar hälften av den lilla lön man har i inkomstskatt. Utrymmet för att beskatta inkomster ytterligare är alltså relativt liten. Däremot så finns det en stor del av det grekiska näringslivet som inte beskattas i särskilt hög utsträckning. Några exempel värda att nämna är att Grekland har en av Europas största handelsflottor, som hittills har varit mycket lågt beskattade. En annan del av näringslivet är de TV-kanaler som näst intill varje stor företagsledare har i sitt stall. De har inte betalat för sitt sändningstillstånd på flera år. Kanske också det ett resultat av en korrumperad klientilism där politiker låtit dem hållas i utbyte mot ett inslag till sin fördel någon gång i bland.
b) Lösningen, då?
Ljungren stör sig också på att vänstern i Sverige inte har någon lösning på hur man ska få bort klientilismen i statsapparaten. Det är svårt, men nödvändigt och möjligt. Under den nya regeringens första vecka har man beslutat att inför en antikorrupions-myndighet. Huruvida det är möjligt att uträtta några stordåd återstår att se. Men det är nya människor som befolkar taburetterna och det borde betyda något i ett land som enbart haft Pasok eller Ny demokrati-regeringar. Men exakt vad det betyder återstår att se. Ljungrens krav på fler lösningar står sig alltså. Den grekiska regeringen nu måste återupprätta förtroendet för statsapparaten och se till att den fungerar. Hur det arbetet fortlöper kommer vara avgörande.
c) Rödbrun sörja?
I sitt sista stycke tycker sig Ljungren se en framtid där vänstern och högern går samman i en gemensam nationalism. Här är Ljungren bevisligen ute och snurrar. Men det är sant att man kan säga en hel del om Syrizas val av samarbetspartner, ANEL (Självständiga greker) är inte ett förstahandsval. ANEL, som bildades av en utbrytargrupp ur Moderaternas motsvarighet Ny demokrati, är socialkonservativa, homohatare vars ledare så sent som iför någon vecka sedan uttalade sig antisemitiskt mot judar i Grekland. Men ANEL är en mycket liten del av regeringen. Syriza har fått carte blanche-löften om att få sköta i princip allt utom försvarsfrågorna helt själva. För att ytterligare markera vilka som bestämmer, så beslutade regeringen på sitt första regeringssamanträde att ge grekiskt medborgarskap till alla som är födda i Grekland. Något som i alla fall PASOK-regeringar tidigare lovat men aldrig genomfört. Det innebär att alla de migrantarbetare som kommit till Grekland under en lång tid och bildat familj i Grekland, deras barn får nu medborgarskap. Detta kommer betyda väldigt mycket för alla de ungdomar som utbildat sig, rotat sig och på alla sätt som finns gjort Grekland till sitt hemland. Och det är mycket långt i från den politik som ANEL står för.
Det finns mycket mer att säga om detta med regeringsbildningen i Grekland. Några anledningar till att det blev ANEL man valde att samarbeta med kan vara dessa:
– Regeringsbildningen går mycket fortare i Grekland. Regeringsunderlag måste finnas fort och utrymmet för utdragna förhandlingsrundor är litet.
– Precis som i Sverige gör partipiskorna ont. Näst intill omöjligt att hitta folk som kan tänka sig att gå över, de som kunde tänka sig det sitter nu i parlamentet för Syriza och lämnade t.ex. Pasok redan förra mandatperioden.
– KKE har varit en stor besvikelse för Syriza, eftersom de var de självklara samarbetspartiet för Syriza, men även deras partipiska viner.
– Att samarbeta med något parti som varit med och röstat för avtalet skulle uppfattas som ett svek utan dess like och en föraning om att man kommer lägga sig i förhandlingarna med EU och Trojkan. Något för mycket symbolpolitik för min smak, men jag tror mig har förstått att det är så man resonerar.
– Gyllene Gryning är uteslutet att samarbeta med och kvar finns då bara ANEL.
– Vid en eventuell regeringskris har Syriza alla starka kort. Det behövs bara två parlamentsledamöter för majoritet och då kan trycket på KKE möjligen bli för stort för att hålla emot. Att tjata över två ledamöter fr. antingen KKE eller något annat parti kan då ses som ett alternativ till ett nytt nyval. Liberalerna Potami, har varit villiga att sitta i regeringen från valnatten, röstade för memorandumet och har därför varit uteslutet att samarbeta med för Syriza.
Den regering som nu har bildats (konkurrenten Internationalen har samlat hela listan av ministrar) har inga ministrar som är kvinnor, dock några fler som är utnämnda till assisterande ministrar (som torde vara någon slags motsvarighet till statsseketerare) och som också svurits in i presidentpalatset. Det finns naturligtvis kritik även internt i Syriza mot bristen på kvinnlig representation. Däremot har man utnämnt Greklands första blinde minister. Panagiotis Kouroumblis (f.d. parlamentsledamot för PASOK) som är hälsominister i den nya regeringen förlorade sin syn efter att som barn trampat på en tysk granat som lämnats i Grekland under det tyska ockupationen.
Så hur kommer det gå nu?
Paul Krugman, kolumnist och bloggare för New York Times (och mycket mer) har skrivit många intressanta inlägg om spelet mellan Trojkan och den grekiska vänsterregeringen. Bland annat diskuterar han om det överskottsmål som Grekland förbundit sig till i avtal går att lätta på och vad som egentligen kommer vara bäst för Merkel att gå med på?
Igår gjorde BBC en lång intervju med den nye grekiske finansministern Yanis Varoufakis. Det är en konstig rapport som BBC har först, och intervjun med Varoufakis är om möjligt konstigare. Klart står att den grekiska regeringen inte tänker gå med på enkla konfliktlinjer som inte gynnar deras sak. Finansministern framstår som en dryg akademiker och provoceras enormt av den brittiska programledarens sätt att avbryta. Vi får hoppas att partistrategerna slipar något på attityden, men att Varoufakis behåller skärpan.
På den tyska tidningen Der Spiegels nästa framsida finns en bild på Alexis Tsipras där han beskrivs som Europas mardröm. Det säger kanske en del om det kommande slag som ska utkämpas. Flamman kommer att följa den grekiska utvecklingen även i fortsättningen.
/Anna Herdy
Ledarskribent
VILL DU HA MER?
Lyssna också på Flammans nya podd, vart två första avsnitt har handlat om Grekland. Ett avsnitt före valet och ett efter.
Avsnitt två av Flamman-podden handlar precis som första avsnittet om Grekland. Jonas Thunberg, chefredaktör och Anna Herdy, ledarskribent och på plats i Aten, samtalar om hur det gick i valet och varför det gick som det gick. Anna intervjuar Georgios, aktiv i Syriza om hur möjligheterna till samarbete ser ut. När podden spelades in var det ännu inte klart vilket parti Syriza skulle samarbeta med. Jonas anför att EU-projektet måste rasa eller växa och att det är upp till bevis för eurosocialisterna i frågan om ett radikalt EU-projekt.
Musiken som spelas i podden är en sång som heter ”Otan Sfiggoun to Heri” (ungefär ”När de knyter sin näve”) och är gjord av den grekiske folkhjälten och frihetskämpen Mikis Theodorakis.
Ladda hem en ljudfil här, eller lyssna i spelaren nedan. Nu finns vi på iTunes och om du inte har en iPhone kan du ladda hem appen Pocket Cast där du också kan hitta podden. Har du någon annan app du vill använda hittar du vår podcastfeed här.
Det har regnat och åskat en hel del i Aten, men under söndagen lyste den grekiska solen åter över staden. Jag fick följa med Syrizas internationella gäster och intresserade journalister till en vallokal för att se hur det grekiska valet förrättas. Inte så annorlunda från hemma, naturligtvis, men betydligt fler partier att rösta på och den stora skillnaden är att man enbart får rösta på valdagen i Grekland. Det är också mycket begränsat med att rösta från utlandet. Så de greker som har råd, reser tillbaka till sina hemstäder för att rösta. Även de greker som bor i Aten men egentligen kommer från en annan del av landet åker hem på valdagen.
Vallokalsbesök i Exarcheia.
Vi besökte en vallokal i den urbana och alternativa stadsdelen Exarcheia. Väldigt mycket gatukonst, kaféer och gågator. Hela tiden strömmade det in folk i vallokalerna som också vaktades av uniformerade poliser. En något annorlunda känsla om man jämför med en vallokal hemma. På bilden visar en tjej, som egentligen var tolk åt en holländsk politiker från SP upp massor av olika valsedlar. I valet var det sex olika vänsterpartier som ställde upp. Två trotskistiska, ett maoistiskt, ett kommunistiskt (KKE), ett antikapitalistiskt (också trottar tror jag) och Syriza, och de hade valsedlar allihop.
När klockan började närma sig 19 på kvällen var det väldigt fullt i Syriza-tältet på Klafthmwnos-torget. Varje parti har under valrörelsen ett torg i Aten där de har sitt huvudsakliga valcenter, eller valstuga om ni så vill. Fast detta var ett enormt tält (à la oktoberfest) där det fanns foldrar, aktivister att prata med och listor på var alla Syriza-kandidater ställde upp i för stadsdel.
Valrörelsen som har varit mycket kort, eftersom nyvalet utlystes strax före årskiftet, har varit mycket intensiv. Och i de allra flesta mätningar har Syriza varit störst. Stämningen i tältet var svår att ta på. Frågan som aktivisterna och partiarbetarna funderade på inför vallokalundersökning var huruvida Syriza skulle få egen majoritet eller inte. Men så kom då de första mätningarna och jublet visste knappt några gränser. Jag blev lite efter med Instagram-videon från jublet, men här kan man se den. Nedan en mer rättvisande bild av jublet.
Resultatet för vallokalsundersökningen.
Vallokalsundersökningarna redovisas på ett smart sätt, som gör att förhoppningarna inte stiger för mycket. Siffrorna som visas är alltså mellan lägsta möjliga och högsta. Smart! VALU:n som SVT och valforskarna i Göteborg brukar visa var både i EUP-valet och riksdagsvalet 2014 kraftigt överdrivna för tillexempel Vänsterpartiet, Fi och Miljöpartiet och undervärderade när det kom till SD.
Klotter på Pasoks valcenter vid universitetet. ”No chance – Close for good”
Efter presentationen följde intensiva diskussioner om läget. Orosmomenten var huruvida Giorgos Papandreous parti, Kinima Dimokraton Sosialiston, skulle komma in eller ej. I vallokalsundersökningen låg de på mellan 2,5 och 3,5 procent. Alltså på håret. Och om det inte blev absolut majoritet, vilka skulle det samarbetas med. Pasok, som under hela sin existens varit ett stort statsbärande parti klappade totalt igenom.
Nu väntade några timmars ”paus” när de grekiska partiaktivister jag hängde med köpte öl och förklarade varje scenario för de som ville lyssna. Men klockan närmade sig 21.30 och då kom prognosen på slutresultatet. I prognosen fick Syriza 150 platser. En för lite. Den som undrar varför Syriza kan få så många platser när stödet ”bara” är 36,5 procent så beror det på en regel i grundlagen. Regeln som innebär att det största partiet får 50 mandat extra i parlamentet, skapades för att hålla ute vänstern, men nu tjänar regeln vänsterns syften. Nedan en video som jag la upp på Facebook, inifrån valvaketältet, för att visa hur stämningen var. Glädjefylld och allvarlig samtidigt.
När vi hade smält resultatet, blivit mer nervösa över detta med vilket parti Tsipras skulle förhandla med så började ordet sprida sig om att Tsipras skulle hålla tal i närheten. Närmare bestämt på Dimitri, en partimedlem som nu bodde i London och var medlem av den 85 personer starka föreningen där, simultanöversatte hela talet. Här kan du se talet.
Efter talet var stämningen mycket god. Fyrverkerier avslutade talet och folk jublade. Såhär såg det ut efteråt. För mig blev kvällen tidig, på grund av radioframträdande mogonen efter. Men festen fortsatte på barer runt om i Aten till tidigt på morgonen.
Läs hela Annas rapportering på Twitter från valdagen här.
En historisk dag för Grekland. Det känns stort att fått vara där.
Gårdagen ägnades framförallt åt att spela in Flammans nya podd (som du hittar här), så denna uppdatering kommer inte vara lika matnyttig som de andra. Men starkast intryck gjorde Spiros. Jag träffade honom genom Joe som är samordnare på KASAPI (en organisation som hjälper migrantarbetare i Grekland) vars arbete jag kommer beskriva mer senare i veckan. Spiros är 37 år gammal, arbetslös och har flyttat hem till sin mamma. Just nu ingår han i en arbetslöshetsåtgärd, som gör att han får jobba på ett hotell, och staten betalar honom lön i tre månader, sen blir han arbetslös igen.
Vi har ett samtal i nästan en timme. Joe bjuder på vin och det känns oartigt att tacka nej. Vi pratar om hur Grekland fungerar och Spiros berättar om ett korrupt politiskt system, om hur grekerna är ett ganska konservativt folk som kanske inte skulle rösta på Syriza om inte läget var som det är. ”Allt detta med homo-äktenskap och att separera kyrkan från staten. Många tycker att det är helt fel. Men är man konservativ kommer man ändå rösta på Tsipras i morgon.” säger Spiros.
Vi pratar om EU och om drachma (den förra grekiska valutan) skulle vara bättre. Det tror inte Spiros. Men han säger; ”Ja visst, jag kan ta drachma, för jag har ju i alla fall inga euros i fickan.”. Sprios berättar att han inte tycker om politik och att han bara har röstat en gång innan. Det var 2012 och då röstade han på Joe som var kandidat för Syriza i lokalvalen. Han kommer antagligen rösta på Syriza. Men han är inte helt säker. Men Spiros säger att han har en dyr elräkning som han inte kan betala och Tsipras har sagt att Syriza ska lösa det.
Idag är det alltså val i Grekland.
Hållpunkterna som gäller är att 19.00 (18.00, svensk tid) kommer vallokalsundersökningen och ett preliminärt resultat beräknas kommer kl. 21.30 (20.30, svensk tid). Här hittar man en grekisk livestream. Det ryktas om att Aftonbladet-TV kommer att sända live. Här hittar du The Guardians valbevakning.
Jag kommer vara på Syriza-valvaka i kväll och i morgon bitti är jag med i P1 Morgon och pratar om hur det gick. Ca 07.15 (svensk tid).
NU är det äntligen dags för Flammans premiärpodd! Jonas Thunberg, chefredaktör och Anna Herdy, ledarskribent och på plats i Aten, samtalar om det stundande Grekiska valet, om framgångssagan Syriza och hur valrörelsen har sett ut för högern. Den grekiska journalisten Vicky Samara intervjuas om Ny Demokrati, det näst största partiet i Grekland som utgör huvudmotståndare för Syriza. Anna berättar också om Syrizas stora valfinals-möte och vi pratar om vad en eventuell valvinst betyda för vänstern i Europa.
Ladda hem en ljudfil här, eller lyssna i spelaren nedan. Vi jobbar på att finnas med på iTunes också. Har du någon annan podcastläsare så hittar du vår podcastfeed här.
”Det är speciellt för mig. Jag har jobbat i 40 år, jag har haft ett företag, gjort en massa grejer när jag var ung som du. Och nu, jag är 62 år. Det gör mig rädd, jag kan inte tro att detta är jag. Men nu har jag ett sätt att leva. Jag vaknar, kommer hit, säger hej. Om de behöver mig till nått, så finns jag här. Du vet, psykologiskt, hur det fungerar. Det är väldigt skönt.”
Det berättar Janis för mig när jag träffar honom på Vyronas Solidarity Network, ett slags socialt center där man kan få mat så som bröd, torrvaror och olivolja, om man inte har pengar att köpa själv. Här finns också kläder, leksaker och andra förnödenheter som behövs för dem som har inget. Vyronas är en stadsdel en bit utanför Aten. Det hänger affischer från framförallt KKE och Syriza på busshållplatser, bänkar och dörrar. Antonia, som är värd för besöket, berättar om när hon och några andra kvinnor i stadsdelen, år 2012, startade centret. ”Vi var några kvinnor i kvarteret som drack kaffe och pratade om att vi måste göra något.” Antonia berättar att det började med ett skåp där de som hade något att avvara la mat och annat som kunde behövas. Sen växte det, och fler och fler började ge och ta saker som de behövde. ”De är de fattiga som hjälper de fattiga.”
Nedan kan du lyssna på hela intervjun med Janis och Antonia.
Det är mycket folk på plats när vi kommer strax före klockan elva på förmiddagen. Det är ingen kö eller nått ner till den lilla källarlokalen, men det kommer och går folk mest hela tiden. En del lämnar saker, andra hämtar brödpåsar, matpaket eller mediciner. Det är en imponerande organisation på alla sätt och vis. Pengar för den mesta av maten kommer från organisationen Solidarity for All, som är ett nätverk av hundratals sociala center som det i Vyronas, men också av hälsokliniker dit människor som inte har råd med medicin, tandvård eller annan sjukvård kan få hjälp, gratis. Organisationen får i sin tur sina pengar från parlamentsledamöter i Syriza. En viss procentenhet av deras löner går direkt till Solidarity for all. Det finns otroligt mycket att skriva om Solidarity for All och deras tankar om självorganisering, att ingjuta mod och hopp i ett folk som förlorat precis det. Nu under januari 2015 har man tryckt upp en rapport (på engelska) om sitt arbete, som startade 2012, och i inledningen skriver de så här om vad som har hänt de senaste fyra åren.
”This time the possibility of Greece breaking with the neo-liberal assault on the European people is sending shock waves through the centres of EU finance and governance. Their resorting to the 2012 script of threats, not only against the Greek people but also against their own people, in order to terrorize and extort their vote by any means, only demonstrates that fear has changed sides. Despite the soothing claims that the markets are now protected from a possible Grexit and/or from a write down of part of the Greek debt, what they fear is the contamination of the political message that the “undisciplined” Greeks could send to other countries, most notably to the bailed out, austerity ridden and deregulated countries of the European periphery. In this context, our report aims on one hand to provide an update on the devastating effects of the radical neo-liberal experiment on Greek society, and on the other, to inform the international community by highlighting another experiment: that of Greek society taking action through self-organisation and solidarity, of people standing up and resisting their economic and political “saviours”.
Rörelsen har ett nära band och koppling till Syriza och det har varit en viktig orsak till varför det går så bra för partiet. Om detta kommer vi prata lite mer i podden som kommer upp här på hemsidan under dagen.
”Jag tror att unga människor, som jag, ser en ny person som kan uppfylla våra drömmar, i Alexis Tsipras ansikte.” Det säger Athena, 18 år, när jag frågar henne varför hon var och tittade på Alexis Tripras tal under torsdagskvällen. Hon är osäker på sin engelska men ser väldigt glad ut.
Musiken på Omonia Square i Aten tar aldrig slut. Över 10 000 människor samlades på torget för att höra honom, den store oppositionsledaren, hålla sitt sista tal för massorna. Jag som inte förstår grekiska kunde enbart läsa av miner och stämning, vilket inte är oväsentligt. Jag var tidigt på plats för att kunna hitta en bra utkiksplats. Tillsammans med ett par korta grekiska tanter och en man i 45 årsåldern började stämningen byggas upp. De pratade inte engelska men de förstod att jag kom från Sverige och jag förstod att de gillade Tsipras, men inte mycket mer.
Foto: Anna Herdy
Musik spelar en viktig roll. Det spelades mycket grekiska kampsånger, någon grekisk hiphop-låt, Bella Ciao, Another Brick in the Wall (Pink Floyd), Nothing else matters (Metallica) och People have the power (Patti Smith). Scenen är stor, inte upphöjd och talarstolen är grå. Det är enväldigt proffsig inramning på hela mötet och när klockan börjar närma sig 19.00 och stora delar av partiaktivisterna anländer till torget i samlad trupp är jag imponerad. Vänsterpartier från Frankrike, Italien och Katalonien hade stora delegationer. Partiledarna för tyska Die Linke, Jonas Sjöstedt från Vänsterpartiet samt ordföranden för det finska vänsterförbundet var på plats. Utöver det, delegationer från Danmark, Irland, Belgien, Storbritannien, Skottland, Turkiet, Australien och en hel delegation från de latinamerikanska länderna. Det är inget snack om saken. Tar Syriza hem det här valet kommer det ge råg i ryggen till stora delar av den internationella vänstern.
Foto: Syriza
Så kom han. Jublet var såklart stort, men tanterna kring mig klappade lite lagom. Fick känslan av att de inte ville jubla innan kon kommit över ån (om uttrycket tillåts). Men Tsipras är en karismatisk talare, va det verkar. För allt eftersom tiden går, blir stämningen högre. Det politiska innehållet i Tsipras tal är det svårare att orda om. Här, här och här har jag hittat hyffsade sammanfattningar (man får hoppas att det kommer upp engelsk version snart). En fin del om solidaritet:
“No matter what you were voting until yesterday; [We proceed] all together, to roll up the sun again over Greece. The sun of justice, the sun of democracy, the sun of dignity. All together, because poverty does not discriminate. Unemployment does not discriminate. Despair does not discriminate. ‘Padlocks’ do not discriminate. All together, because united people cannot be defeated.”
Det finns mycket att säga om det som händer i slutskedet mellan Syriza och Ny demokrati och jag tänker att jag och Jonas kommer prata en del om det i podden som kommer upp ikväll. Men om vi ägnar ytterligare tid åt form och mindre åt innehåll så var mötets final det jag uppskattade mest. Pablo Iglesias äntrade scenen tillsammans med Alexis Tsipras och vilket smart drag det var. Såhär såg det ut.
En viktig markering. Syriza utkämpar inte den här fajten mot EU ensam, snart kommer fler och närmast i Spanien. Att visa upp en enad front gör vänstern starkare och inte lika defensiva i förhållande till Merkel och EU. Mycket handlar om psykologi, och detta är ett bra vapen.
Flamman-touchdown-Athens! Jag har hittat mitt downtown-hotell som ligger precis vid Metro-stationen Omonia. I morgon håller Alexis Tsipras (som igår tillskrevs epitetet ”en kommunistisk Harry Potter” av tidningen The Indipendent) ett av sina sista valtal precis här på Omonia Square. På bilden syns förberedelser och scenbygget inför the big event. (Notera att KKE-reklampelaren inte hör ihop med scenbygget eller Syriza.) Pablo Iglesias, ledaren för Spaniens nya vänsterparti Podemos kommer finnas på plats och tala med Tsipras. Ryktet säger att även Jonas Sjöstedt kommer vara närvarande.
Kvällen har spenderats med en kollega, Vicky, journalist på Greklands största webbtidning, NEWS247.gr som ägs av en mediegrupp som också äger delar av Huffingtonpost Greece. Vi har ätit Atens godaste souvlaki och pratat om söndagens val. Vicky, som specialiserat sig på att följa högerpartiet Ny Demokrati (motsvarighet till Moderaterna), som är Syrizas huvudmotståndare i valet, är övertygad om att vänstern vinner och att det kommer innebära ledarstrid och kaos i högerpartiet. Vi har pratat om den politiska mentaliteten i Grekland, varför PASOK (Socialdemokraterna) kommer åka ur parlamentet, varför deras fd. ordförande Papandreou och hans nya parti inte kommer komma in och varför Gyllene Gryning kommer öka antalet mandat ytterligare. Vi har pratat om hur det är i Grekland, hur folk har det, att tretton av Vickys kompisar har emigrerat de senaste åren och hur Grekland kan gå vidare nu. Vicky tror att Syriza kommer få egen majoritet. Mer om allt detta i podden som släpps på fredag kväll!
Just nu är Alexis Tsipras och Syriza center of attention i hela den europeiska debatten. Vicky berättade att hon skrivit en artikel i veckan om att det kommer finnas ungefär 350 utländska journalister som bevakar valet på plats i Grekland. ”Sadly, it means that there are more foreign journalist than there are greek.” sa Vicky och skrattade uppgivet. Det säger en hel del om mediesituationen i Grekland.
I morgon kommer jag förhoppningsvis intervjua någon från Syrizas centralkommitté, lyssna till Tsipras och Iglesias på Omonia Square och förbereda inför fler möten och besök i helgen. Håll utkik på Flammans instagram-konto och på Twitter.
Om lite mindre än en vecka går grekerna till nyval. För den europeiska vänstern är detta ett val som kommer vara enormt intressant. Inte enbart för att det är väldigt sällsynt med vänsterpartier som bildar regering, utan också för att det kan betyda en vändning för den dogmatiska EU-trojkans fasta grepp kring den grekiska politikens utveckling.
För att få lite bakgrundsinformation kring hur situationen ser ut så publicerar vi nu en liten tips-lista över bra artiklar att läsa, sidor att följa och böcker att läsa. Kom gärna med egna tips i kommentarerna.
I förra veckan besökte vår ledarskribent, Anna Herdy, Vänsterpartiet i Norrköping för att prata om vad som hänt i Grekland och hur framtiden ter sig för vänstern i Europa.
Flammans ledarsida 