Socialdemokraterna

Flamman diskuterar ► Socialdemokraternas dag i Almedalen

Magdalena Andersson har talat i Almedalen. I eftertalsanalysen med María-Elsa Salvo (Arena Opinion) och Enna Gerin (Katalys) diskuteras om man kan entusiasmera med sunda statsfinanser, vilka ”vi” är och hur S ska vinna valet. Samtalsledare är Flammans chefredaktör Anna Herdy.

Annonser

Flamman träffar ► Ali Esbati

Flammans chefredaktör Anna Herdy och vänsterdebattören och riksdagsledamoten Ali Esbati (V) samtalar om högern som går från blått till brunt, om hur man bygger en antifascistisk skyddsvall och Ali tipsar dessutom om saker man kan hjälpas åt med i debatten på Twitter.

Vill du titta på livesändningen kan du göra det på Flammans Youtube-kanal eller Facebook-sida.

Fredagsmys med Flamman #5

Välkommen till Fredagsmys med Flamman! Denna vecka med ledarskribenterna Zina Al-Dewany och Anna Herdy. Vi pratar om (S)veket om vinsterna i välfärden, att en reaktionär signalpolitik kräver en motoffenstiv från vänstern och Hyresgästföreningens sorgliga kämpande för högre hyror. Trevlig helg önskar vi från Flamman-redaktionen!

Ladda hem en ljudfil här, eller lyssna i iTunes genom att klicka här. Om du inte har en iPhone kan du ladda hem appen Acast där du också kan hitta podden. Har du någon annan app du vill använda hittar du vår podcastfeed här. Du kan också lyssna genom att trycka på play-knappen nedan eller titta på youtube-klippet:

S-KONGRESS | Kålle borde ta över

Foto: Anna Herdy

Foto: Anna Herdy

Det är bara några skälvande minuter kvar av Socialdemokraternas kongress. Den siste gästtalaren var ingen mindre än Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande för LO. I ett eldigt, långt tal, pratade han sig varm om att vara en del av arbetarrörelsen tillsammans med S, om styrkan i att det socialdemokratiska partiet på sina kongresser faktiskt har LO-arbetare som är kongressombud.

”Det finns en stor skillnad mellan det Socialdemokratiska partiet i Sverige och många andra socialdemokratiska partier i världen och det är att i Sverige har vi aldrig låtit arbetare företrädas av några andra än av arbetarna själv. Jag vet inte ifall ni tänker på det på en sån här kongress. På våra kongresser behöver man inte stå och prata om hur olika LO-medlemmar har det, för här är det ju LO-medlemmar som berättar hur dom har det. Vet du hur bra det är att faktiskt företrädas av sig själv. Att faktiskt veta hur det är att jobba ett skift i industrin eller att ge god omsorg i äldre- eller barnomsorg. Att ha kört en godstransport genom Sverige eller suttit i kassan på ett varuhus. Ni finns ju här allihopa. Det är ju ni som är facklig-politisk samverkan och det är därför vi är världens bästa parti.”

Det han säger är sant. Fler partier, till exempel Vänsterpartiet, borde inse att detta är avgörande för att vinna förtroendet för dem man säger sig företräda.

Sen följde en lång rad exempel på kommuner där Kålle pekade på politikens möjligheter. Det Kålle faktiskt kan tillföra är en mycket viktig kommunikativ vinkel in i socialdemokratin. Våga, det går nämligen, att genomföra saker redan idag. Han räknade upp en rad exempel på alltifrån bostadsbyggande i Östergötland och halverande av arbetslösheten i Kalmar till påskyndade löneutvecklingen för kvinnor i Avesta. ”Åk och hälsa på och ta reda på hur de gör, svårare än så är det faktiskt inte!”

Rent objektivt så har LO vunnit mycket under S-kongressen. Det man ställt krav om inför kongressen om en högre investeringstakt, individualiserad föräldraförsäkringen och avskaffandet av allmän visstid. Om än på ett väldigt sossigt och reformistiskt sätt, har de vunnit mycket och med ombudens hjälp puttat partiledningen ett snäpp till vänster.

Kålle är en mästare på att bygga stämning och lyckas att kombinera detta med att vara vass politiskt utan att vara torr betongsosse. Han entusiasmerar, tror och verkar nästan veta att politiken kommer lyckas. Det är ett självförtroende som Socialdemokraterna är i desperat behov av.

Nu åker jag strax från Västerås efter en spännande helg där man fått uppleva svensk politiks mest mytomspunna parti. Det är i vissa fall förvirrande, i vissa fall glädjande och i vissa fall går reformismen mig på nerverna. Men helhetsintrycket är att S är ett parti som sakta börjar orientera sig igen, efter några år av osäker identitet och villrådighet.

Fler texter om kongressen, intervjuer och artiklar om slaget om visstiden kommer i tidningen på torsdag, på webben och säkert även här på bloggen.

Anna Herdy
på plats i Västerås

S-KONGRESS | Kamrer Andersson går att putta framför sig

Foto: Anna Herdy

Foto: Anna Herdy

Morgonen, som började klockan åtta för kongressombuden, ärades av finansminister Magdalena Andersson. Hon höll ett känslosamt tal som tog sin utgångspunkt i hur rasismen är som ett gift som sprider sig i samhället. Klyftorna måste byggas igen och Magdalena Andersson upprepade flera gånger att Sverige måste bli ett land som håller ihop, (en formulering som känns igen från ett annat parti till vänster om S).

Vi på Flammans ledarsida har länge tjatat om hur Magdalena Andersson måste ta av sig Anders Borg-kostymen i den ekonomiska politiken och börja hänga med i den debatt som till och med från Världsbanken och IMF förs utifrån utgångspunkten att problemen med ojämlikheten i världen är för stor. Precis det nämnde faktiskt Andersson i talet.

Det tal som Andersson höll för kongressombuden idag hade inte låtit likadant för bara ett år sedan, men hon är skicklig på att få det att verka så. Visst, ordning och reda hålls fortsatt högt, men det ställdes i Magdalena Anderssons tal mot att Socialdemokratin också måste vara något mer än dem som administrerar och bevarar status quo.

Det är lätt att låta radikal i sällskap av sina egna. Låt oss hoppas att det är många socialdemokrater som fortsätter att hålla trycket uppe och får kamrer Andersson att stå vid sitt ord.

Anna Herdy
på plats i Västerås

S-KONGRESS | Har S brutit med 90-talet? Det är öppet för tolkning

IMG_5891
Beslut är klubbat i det som verkar vara den viktigaste frågan under S-kongressen i Västerås: Ska regeringen våga lämna 90-talspolitiken bakom sig och börja investera för framtiden eller ska man fortsätta på Anders Borg-linjen? Resultatet av kongressens beslut är upp till vem som tolkar det – ungefär som det brukar vara alltså.

”Ambitionen är att investeringarnas andel av BNP ska öka under mandatperioden” står det nu i det framförhandlade dokumentet med det intetsägande namnet Framtidens jobb. Kongressen slår också fast att överskottsmålet ska ersättas med ett balansmål och att S är beredda att höja vissa skatter. I ord ganska radikalt.

Många, inklusive jag själv, har påpekat att trots att detta är en så kallad mellankongress står Socialdemokraterna inför ett viktig vägskäl. Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson sa det tydligt i SVT:s sändning härifrån kongressen under lördag förmiddagen (1 h 39 minuter in i klippet); Stefan Löfven och hans Samarbetsregeringen har inte lång tid på sig. Den kommande höstbudgeten kan vara sista chansen att genomföra reformer som hinner ge några resultat innan valet 2018. Med det sagt så borde både ombud och partistyrelse insett allvaret i situationen. Och många av ombuden har nog gjort det.

Låt mig klargöra några saker först. En klassiskt förhandlingstrick för att få partiet dit man vill är att lägga sig en bit till höger (eller vänster) från sitt slutgiltiga bud för att sen hamna precis där man redan i förväg kunde tänka sig att hamna.

Både LO, SSU och vissa av de partidistrikt som brukar betecknas som vänster har drivit på hårt i förhandlingarna om ökade investeringar i infrastruktur, bostäder och utbildning – och de menar nog att de har lyckats. På pressträffen där arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och finansminister Magdalena Andersson skulle presentera vad kongressen kommit fram till så var det annat ljud i skällan.

Johansson och Andersson bekräftade att det har blivit tydligare och starkare skrivningar om att det är investeringar som krävs för att bygga Sverige starkt. De menade att det ligger ”helt i linje med det som Stefan Löfven sa i sitt inledningstal om att S vill vända på varenda sten som kan hittas för att öka investeringarna i det här landet, men utan att slarva med statsfinanserna.” Det är ett ganska stort men. För i Anderssons bok är det väldigt lite om kan göras utan att ”slarva med statsfinanserna”. I själva verket så ska allt vara som förut. Formuleringarna om skatter som S ska vara beredda att höja är enligt Andersson sådana skatter som hon redan aviserat, finansskatten (som presenterades på 1 maj) samt den vägslitageskatt som regeringen har aviserat tidigare.

Det Andersson inte ville prata lika mycket om var det faktum att investeringarnas andel av BNP ska öka. Det är givet, för med tanke på att Sveriges ekonomi växer så skulle det kunna innebära att man är tvungen att göra mycket större investeringar än idag. Men det finns inga som helst siffror som beskriver hur stor andel av BNP som ska öka. Helt fritt för tolkning alltså.

Under debatten om investeringar och framtidens jobb vann partistyrelsen allt och det blev inga hårda ord från talarstolen, inte ens från de oppositionella distrikten. Det kan bara tolkas som att alla är nöjda, men med lite olika saker. Kongressombuden har nog bråkat med partiledningen, men partiledningen har ändå har vunnit – som vanligt. 

Anna Herdy
på plats i Västerås

S-KONGRESS | Styltiga språkrör

DSC_0896

S-KONGRESS | Stämningen på S-kongressen är såvitt jag kan bedöma god. Det finns mycket som händer i kulisserna och jämkningarna och kompromisserna sipprar ut allt eftersom och mer rapportering om det kommer så fort beslut är fattade. Men alldeles nyss fick S-kongressen ett oväntat besök. Språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin.

Den så kallade Samarbetsregeringen verkar tro att detta med styltiga ”prat” som bevisar hur ”bra” samarbetspartierna tycker om varandra var något som var lyckat när Alliansregeringen gjorde det, och vill därför kopiera.

Men som vem som helst kan förstå som på något sätt följt den här regeringen så är stämningen kanske inte Top Notch. Det blev tal om samarbete och hur mycket man uppskattar regeringsarbetet. Stora applåder som verkade göra Romson förvånad. Tvångsartat jubel och kort kort inslag. Det är som det är. Hoppas någon gick på det.

/Anna Herdy, på plats i Västerås